01
Utmaningen
Kall outreach är lätt att göra fel: för mycket, för jämnt, till fel personer. Och verktygen som gör det åt en vet ingenting om vilka vi redan känner.
02
Så gjorde vi
Motorn bor i Staff och kör mot vår egen Exchange via Graph. Sekvenser blandar manuella steg och mejl, mejlen går som svar i tråden, och varje avsändare har sändfönster, dagstak och uppvärmning. Inkorgen läses varje timme efter svar, studsar och autosvar. Spärrlistan byggs genom att skanna hela mejlhistoriken till hashar: ingen vi mejlat med får ett kallt mejl, och ingen adress sparas i klartext. Karens per sekvens hindrar att samma person får samma sekvens igen.
03
Resultatet
Vi kan köra outreach i volym med gott samvete. Den som svarar hamnar i CRM:et som MQL med hela historiken, den som avregistrerar sig spärras för alltid, och allt syns i I sekvens, där en rad går att skicka vidare, pausa eller stoppa.
04
Det här byggde vi
Sekvensen följer din takt
Steg ett är ett LinkedIn-besök som görs i din egen webbläsare, i ojämn takt, så att raden Det var jag som besökte dig stämmer. Sedan mejl som skickas som svar på det förra, inom sändfönster och dagstak per avsändare, med uppvärmning för nya brevlådor.
Inkorgen läses, inte bara skrivs
Varje timme läses mappen Outreach: ett svar stoppar sekvensen och flyttar kontakten till MQL, ett svar från en kollega på samma domän räknas också, en studs byter till nästa adresskandidat, ett autosvar skjuter fram nästa steg en vecka.
Spärrlistan är byggd av verkligheten
Hela brevlådans historik skannas och lagras som hashar: alla vi någonsin mejlat med spärras från kalla utskick, kunders och partners domäner låses, avregistreringar är permanenta. Ingen adress i klartext någonstans.